“I krig vill jag försvara vårt land”

“Om det är många killar, vad gör det? Jag klarar samma saker som de”, säger Amanda Helander.

När Amanda Helander fick kallelsen till mönstring undrade hon vad hon egentligen gett sig in på. Sedan följde hård träning inför testerna, och den 22 juli är det hon som drar på sig gröna kläder.

Att det fortfarande är relativt få tjejer som gör sin värnplikt, tror Amanda Helander beror på att många uppfattar det som en killgrej.

– Många tjejer tror inte att de klarar det, killarna är annorlunda. De tänker att de självklart klarar det. Många tjejer borde utmana sig själva mera. För jag vet att de också fixar det.

 

Att det är majoriteten män som gör sin värnplikt bekymrar inte artonåriga Amanda Helander.

– Om det är många killar, vad gör det? Jag klarar samma saker som de.

 

Nu läser hon hästhållning på gymnasiet i Helsingborg. Helst hade hon gjort sin värnplikt som ridande militärpolis, men till den utbildningen var söktrycket högt. Istället rycker hon in som stabsassistent på luftvärnsregementet i Halmstad. Vägen dit var dock inte självklar.

 

Trots att hon presterade bra på testerna, sa att hon var positiv till värnplikt, och aldrig har haft några större skador, blev hon inte antagen. Hon blev placerad i utbildningsreserven, vilket hon inte nöjde sig med. Därför överklagade hon.

– Man får ju fjäska lite så jag skrev till Rekryteringsmyndigheten att jag vill bidra till ett mer jämställt försvar, det tror jag gjorde att jag blev antagen.

 

Hennes dragning till det militära handlar om att stå upp för Sverige.

– I krig vill jag försvara vårt land. Men Sverige är ju lite rädda för konflikter. Jag tror inte att sannolikheten är särskilt stor, men det kan vända fort. Förhoppningsvis blir det inget krig.

 

Ju mer hon kollade upp om Försvarsmakten, desto mer lockad kände hon sig.

– Jag kollade på Youtube och tänkte att det nog kunde vara ett coolt yrke. Sedan när kallelsen till mönstring kom så tänkte jag bara: shit, vad har jag gett mig in på?

 

Sedan började träningen. Hon laddade ner Försvarsmaktens träningsapp, cyklade och styrketränade. Några dagar efter att vi ses ska hon på informationsdag i Halmstad. Då är det två månader kvar till inryck. Under den dagen ska hon få ut sina kängor.

– Då kan jag ut och marschträna med packning. Det gäller att förbereda sig så gott man kan, för att undvika skador.

 

Under det kommande året väntar prövningar för Amanda Helander. Hon ska
genomföra övningar där hon förväntas klara sig utan mat i flera dagar, befälens
jargong kan vara hård och tillvaron är inte frivillig. Hon är enligt lag skyldig att
göra sin värnplikt.

 

– Det blir säkert mycket skitgöra, ligga ute i skogen i minusgrader, och befälen
som skriker på en. Men det tror jag ger resultat senare. Man får lida i början,
sedan är det över.

 

Hon tror att den militära resan kommer att få henna att växa som människa.
Göra henne mer handlingskraftig.

– Som nu, då kan det vara: jaja, jag ska städa mitt rum på söndag. Nu kommer
det bli ordning och reda. Göra saker direkt istället för att skjuta upp och skjuta
upp. Där måste man visa framfötterna för att det ska gå bra.

 

Efter värnplikten finns det många gröna vägar att gå. Hemvärnet,
officershögskolan och arbete som instruktör, bland annat. Inget av det känns
uteslutet, det gör dock en eventuell utlandstjänstgöring.

 –Jag gillar dokumentärfilmer och har sett några om när USA skickat soldater
till Irak, det verkar ju helt livsfarligt. Och man lämnar allt. Pojkvän, familj, vänner.
Det finns säkert de som uppskattar det men det är nog ingenting för mig.

 

Drömmen om att kunna kombinera uniformsyrket med hästar lever fortfarande
i henne, trots att hon inte blev antagen till utbildningen som ridande
militärpolis. Om hon inte hade gjort lumpen nu hade hon troligtvis sökt in till
polishögskolan, för att en dag kunna jobba som ridande polis.

– Å andra sidan, jag kanske inte ens håller på med hästar om några år. Men det är klart, att kunna kombinera det militära med hästar vore ju drömmen.

 

Människor omkring henne är positivt inställda till hennes värnplikt. De flesta av hennes tjejkompisar blev också kallade till mönstring, men ingen av dem blev antagen. Det närmsta någon kom var en som blev placerad i utbildningsreserven.

 

Den som är mest positiv är hennes fem år yngre lillebror.

 

– Han tycker att det är coolast, han vill också göra det nu eftersom jag ska göra det.

    Amanda Helanders dröm är att kunna kombinera sitt hästintresse med ett uniformsyrke.

Text och bild: Arvid Brandström

Värnplikten har gjort henne mer tolerant för sexistiska skämt