Han blev vuxen på ungdomsanstalten

Uppmärksamhetsstörningar, otrygghet i hemmet och utanförskap är bara några få aspekter som kan vara orsaken till att unga begår brott. Kristoffer Engman har avtjänat ett straff på ungdomsanstalt. Han berättar om tiden där inne och hur han lyckades hålla sig borta från att åka in igen.

Kristoffer Engman och hans kompis Joakim Kaati har varit i Skåne och byggt en ny hamburgerrestaurang. De jobbar som markarbetare och reser mycket runt om i Sverige. Joakim och Krille är kompisar sedan barnsben och kommer från Gyljen, en liten ort utanför Överkalix.

 

– Krille skulle sticka ut ganska mycket och var alltid i centrum, säger Joakim Kaati.

– Så är det ännu, instämmer Krille.

 

När Krille var i tonåren gjorde han och hans vänner inbrott och i vissa fall misshandlade de andra. Han beskriver det som att det inte var något man reflekterade över där och då, att den livsstilen var relativt normativ i det sociala umgänget han befann sig i.

 

– Men när jag åkte in som 20-åring fattade jag, det var där inne som jag växte upp från grabb till vuxen. Det var mycket omställningar och när jag kom ut var jag som en helt ny människa.

 

Vad var det som gjorde att du växte upp på ungdomsanstalten?

 

– På anstalten började jag reflektera. Idag vet jag inte hur jag kunde skada en annan människa, det känns overkligt. Jag brukar säga att det var den bästa tiden i mitt liv för jag blev en annan människa, en bättre människa. Jag hade andra värderingar när jag kom ut.

 

Som ung spelade Krille hockey tills han var runt 16 år. Sedan började han festa och dricka med jämnåriga vänner. Han berättar att han präglades mycket av machokulturen och raggarkulturen, som på den tiden var aktuell i den lilla orten Gyljen. Han beskriver raggarkulturen som att “supa, visa röven och spotta snus typ”.

 

Krille växte upp med våldet omkring sig. Hans pappa och farbröder hade ett rykte om sig att vara våldsamma.

– Jag kände att jag behövde leva upp till det ryktet. Till och med folk utifrån kunde komma till mig och säga "ska du inte vara som dina farbröder och slåss?".

Kristoffer Engman (Krille) berättar om hur machokulturen präglat hans liv.

Det finns olika skäl till att unga begår brott och en av riskfaktorerna är just en komplicerad familjesituation. Ju fler riskfaktorer som finns i en ungdoms liv, desto större är risken att unga begår brott. Enligt Brottsförebyggande rådet är det vanligast att unga döms för narkotikabrott, snatteri och stöld. Misshandel och våldsbrott bland unga förekommer oftare hos polisen jämfört med äldre människor.

 

Brottsförebyggande rådet visar även att ungdomar är överrepresenterade bland dömda. Lagföringsbesluten i relation till folkmängd är betydligt större i yngre åldersgrupper. Trots att de bara utgör åtta procent av den straffbara befolkningen står ungdomar mellan 15 och 20 år för 20 procent av lagföringsbesluten.

“Idag vet jag inte hur jag kunde skada en annan människa, det känns overkligt.”

Krille berättar att han och hans vän hade druckit en kväll och när de såg en tredje polares flickvän med en annan man, såg han svart och de båda gav sig på killen och misshandlade honom. Som 20-åring blev Krille dömd till två års fängelse för grov misshandel.

 

– Vi tyckte om att ta på oss sådana grejer, vi tyckte om att bråka. Så ja, det var vi som tog hand om det där.

 

Han satt först ett halvår på häktet i väntan på en placering och ett år på ungdomsanstalt, från julafton till julafton. Ungdomsanstalt funkar på så sätt att man är inlåst på ett ställe med andra ungdomar. Under tiden får man gå utbildningar och umgås med andra intagna.

Krille trivdes bra på ungdomsanstalt eftersom att det var så fritt jämfört med tiden i häktet. Det som han tyckte var extra jobbigt var att inte kunna fira jul och nyår med familj och vänner. Dock skaffade han sig både vänner och rutiner på anstalten och för det mesta kom han bra överens med personalen där.

 

– Jag minns att personalen brukade komma in med TV-tablåer på kvällarna. En av dem brukade kasta in dem på golvet och det var lite förnedrande, men då visade det sig att hon var ganska rädd för oss som satt där.

 

Krille berättar om ett uppvaknande ögonblick när han insåg hur länge han skulle sitta på ungdomsanstalten i Luleå.

 

– Jag greppade handfatet och stirrade på mig själv i spegeln och sa “alltså Kristoffer du är 20 år gammal och du sitter i fängelse vad fan är det frågan om?"

När Krille blev frigiven fick han först gå med fotboja i fyra månader och gå på uppföljningsmöten med olika myndigheter. Han hade tur som fick återvända till sitt svetsjobb och boende hade han redan med sin dåvarande flickvän. Men det kändes ändå inte helt lätt att vara tillbaka i det fria.

–  Det kändes meningslöst minns jag, inget var kul. Från att ha suttit i fängelse och komma ut med fotboja så ville man bara vara hemma och stänga in sig. Ibland gick jag ut på framsidan och tog en cigarett.

Han fortsätter:

 

– Jag har sagt att när man kommer ut så känner man sig inte fri. Man lever i ett fängelse på utsidan också. Man är styrd och fängslad. Det var till och med så att jag saknade anstalten ibland. Där får man inga brev och räkningar, där är allt lugnt.

Krille som 20-åring i besöksrummet på ungdomsanstalten i Luleå.

Det finns partier i vår riksdag som vill avskaffa straffrabatten, vilket innebär att personer mellan 18 och 21 år ska få mer skärpta straff för brott de begår. I dagsläget tar rätten hänsyn till ungdomens ålder och mognad vid brottstillfället, domen blir då ett lindrigare straff än vad som egentligen gäller för brottet. Till skillnad från en vuxen kan ungdomen istället få dagsböter, kortare frihetsberövande straff eller annan lindrigare straff. En 15-åring kan då få 20 procent av en vuxens straff, en person som är 18 år får ett straff som motsvarar 50 procent av en vuxens straff och en 20 åring 80 procent av en vuxens straff.

Antalet unga mellan 15 och 20 år dömda för brott har minskat under de senaste 10 åren.
Källa: Brottsförebyggande rådet

Grafik: Ella Sjödin

Det finns också politiker från bland annat Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som har uttryckt sig att vilja sänka straffåldern från 15 år till 13 år. Är man under 15 år pratar socialtjänsten och polisen med barnets föräldrar.

 

Vad tycker du om att vissa partier vill sänka straffåldern?

 

– Det är sjukt och inhumant. Det kanske funkar för en del, men att låsa in någon är inte rätt väg att gå. Men jag har funderat på vad alternativet skulle kunna vara, och det finns ju inget annat.

 

Eva Dufva Hansi som är kriminalvårdsinspektör på Luleå ungdomsanstalt delar samma åsikt.

 

– Jag tycker att det är alldeles för ungt. När man är 18 år är man myndig och det är en bra gräns, innan dess är man ju fortfarande ett barn och jag tycker inte att man ska ha så ingripande åtgärder som ett fängelsestraff för de som är yngre, säger hon.

 

Hon tycker inte fängelsestraff löser allting, och tror på att en struktur i hela samhället krävs för att hjälpa unga från kriminalitet.

 

– Mycket handlar om att möta ungdomarna i det verkliga livet, uppmärksamma dem, se dem så tidigt som möjligt. Det här är hela samhällets problem där vi alla måste jobba med alla bitar såsom fritid, föräldraskap, sysselsättning, relationer och tillhörighet.

 

Krille menar att alla unga måste gå sin egen väg för att lära sig av sina misstag.

 

– Det är ingen idé att säga “gör det inte”. Alla måste få gå på sina nitar, det kommer att kosta och det kommer att göra ont. Det är bara så. Jag brukar försöka säga till yngre “jag har gjort det där, gör inte det” men de kommer aldrig lära sig om det inte smärtar dem själv tänker jag, berättar han.

 

Hur hade du man kunnat undvika att det här hände dig?

 

– Jag skulle stått på mig själv redan när jag var liten. När jag visste att något var fel skulle jag stått på mig själv genom att bryta, men det var jävligt mycket grupptryck.

 

Ett halvår efter avtjänat straff samlade Krille ihop alla sina handlingar och förundersökningar. Sedan åkte han ut till en grillplats i Luleå och eldade upp dokumenten. Han tänkte att det skulle få honom att känna sig fri igen på riktigt.

 

“Jag tänkte att det måste få ett slut. Annars har man de där papperna liggandes i lådan och blir påmind om den tiden varje gång man öppnar den. Men nu känns det jäkligt bra.”

 

Generellt trivdes Krille på ungdomsanstalten i Luleå. Han blev erbjuden att gå på rollspel och samtal, som en del av olika behandlingsprogram på anstalten. Dagarna spenderade han relativt fritt med att skapa i verkstaden, gå utbildningar inom serviceyrken och titta på TV. Han berättar om en gång då de fick ett inspirerande besök av barn som suttit i fängelse i en annan del av världen, där de inte alls haft samma rättigheter som på svenska anstalter.

 

Ungdomsanstalten i Luleå arbetar aktivt för att internerna inte ska hamna i kriminalitet igen.

 

– Jag tror vi utmärker oss för att vi skapar förändring och vi får internerna att tro på att de kan göra förändring. Det är viktigt att hitta det där lilla fröet i varje enskild människa som hamnar här. Genom att prata med dem, vara närvarande, lyssna och vara en del av deras vardag. Det behöver egentligen inte vara svårare än så, säger Eva Dufva Hansi.

 

Kristoffer Engman jobbar i dagsläget och har ett ordnat liv - fritt från kriminalitet. Han har ett eget punkhus i Överkalix och arrangerar spelningar. Han har funnit intresset i att spela trummor, där och då kan han släppa på alla sina känslor.

Festa gör han fortfarande, men han vet vart gränsen går. Om någon muckar med honom idag, hanterar han situationen annorlunda jämfört med när han var yngre.

 

– Idag skulle jag bara skratta eller gå därifrån om någon skulle försöka bråka med mig. Ingen kan ta energi från mig nu. Det är en själv som väljer om man vill släppa på sin energi till någon annan.

I dagsläget vet Krille vad som är värt att lägga sin energi på, när det blir för mycket får han utlopp för alla sin känslor genom att spela trummor.

 

FAKTARUTOR:


Källa: Brottsförebyggande rådet

Riskfaktorer

  • en svår familjesituation

  • bristande skolgång

  • kriminella familjemedlemmar

  • uppmärksamhetsstörningar

  • att leva i ett område med begränsade ekonomiska och sociala resurser

Brottskategorier (15–20 år), 2018

  • Narkotikabrott (38 %).

  • Brott mot person (33 %)

  • Stöld- och tillgreppsbrott (26 %).

Särskilda påföljder för unga

  • Ungdomsvård

  • Ungdomstjänst (ett slags oavlönat arbete)

  • Ungdomsvård i kombination med ungdomstjänst

  • Sluten ungdomsvård

Text: Kazhal Mohammadi

Annika von Sydow

Foto: Kazhal Mohammadi

Grafik: Ella Sjödin