“Jag kan bli gripen, så länge jag får en hundvakt”

Mira Hingström var 11 år när hon demonstrerade första gången, då för att protestera mot en av Sveriges sista minkfarmar i Svedala. Politik har alltid varit en del av Miras liv men det senaste halvåret har hennes engagemang antagit mer radikala former och hon är beredd att gå långt för att åstadkomma en förändring.

Väggarna i ettan vid Dalaplan är tätt prydda av politiska stickers och planscher från olika aktioner. I Soffan sitter Mira hopkrupen med terriern Kaffe i knät. Kaffe har funnits i Miras liv lika länge som hennes politiska engagemang. Idag är Mira ledig, vilket inte hör till vanligheterna. Sedan november har hon, parallellt med skolan, lagt upp emot 30 timmar i veckan på att starta upp Extinction Rebellion i Skåne. Det är en rörelse som använder sig av civil olydnad för att skapa förändring och få politiker att agera för att stoppa klimatkrisen.

 

Det var efter att ha hört talas om den radikala klimatgruppens filial i Storbritannien som Mira och ett tiotal andra personer från olika delar av klimatrörelsen i Sverige bestämde sig för att organisera samma typ av rörelse i Sverige, med målet att genomföra en stor aktion i april detta år. Mira tror att en anledning till att rörelsen har växt väldigt snabbt är att det redan från början fanns ett konkret mål.

 

Mira har varit koordinator i rörelsen och skrivit ner allt som måste finnas för att rörelsen ska fungera och vara en platt organisation, där alla medlemmar har lika stor makt.

 

— I en sån här rörelse är det viktigt att det inte finns en beslutsmakt, men det måste finnas strukturer för hur saker ska gå till och kunskap som alla får ta del av. Det har tagit väldigt mycket tid att skriva ned allt sånt, eftersom vi började från noll, säger Mira.

 

Extinction rebellion är en fredlig och icke våldsam rörelse vars mål är att skapa reella förändringar. De vill uppmärksamma folk på klimatkrisen genom att störa “business as usual”. Rörelsen har tre konkreta mål: att få politiker och allmänhet att erkänna att vi befinner oss i en klimatkris, att utlysa klimatnödläge och att skapa en medborgarförsamling som ska kunna påverka i riksdagen. Var gränsen för olydnaden ska gå och hur mycket rörelsen ska störa människors liv är ett ständigt samtalsämne.

 

— Det kan komma upp frågor som “Ska vi verkligen blockera folk som är påväg till jobbet?”. Då kan vi diskutera hur pass viktigt det är att störa människor och om vi ska försöka kompromissa. Men vi kan inte heller kompromissa för mycket för då är vi helt plötsligt en rörelse som alla andra, då är det inte civil olydnad, utan en vanlig demonstration. Om vi inte är tillräckligt radikala eller stör tillräckligt mycket då kommer vi inte heller nå dit vi vill. Vi tror ju att det här är det mest effektiva sättet att åstadkomma förändring, säger Mira.

Att rörelsen ägnar sig åt fredlig civil olydnad är något som genomsyrar det interna arbetet och de är måna om att aktionerna ska kännas trygga för både deltagare och förbipasserande.

 

— Vi jobbar mycket med att ta hand om varandra och att vi ska ha ett icke-våldsamt språk, men också utåt genom att inte bruka våld under våra aktioner. Vi försöker deskalera alla situationer som börjar bli aggressiva, försöker lugna ner folk och få ut en bild om att vi inte är här för att skada någon eller hindra någon från sitt liv, säger Mira.

 

Om tre veckor tar Mira studenten och hon har fått sätta sitt politiska engagemang på paus för att orka den sista tiden i skolan. Paus för Mira innebär att hon ändå deltar i demonstrationer –“engagemang på en lugn nivå” som Mira själv beskriver det. Varje fredag står hon utanför stadshuset i Malmö och klimatstrejkar på Fridays for future, den strejk som initierades av Greta Thunberg förra året och som sedan spred sig som en löpeld över världen.

 

— Det blir ofta så med mig. Man vill liksom vara med och se en konkret förändring snabbt, så man gör allt och offrar hela sig själv, säger Mira Hingström.

Allt är politik

Att engagera sig politiskt har för Mira alltid varit en självklar del av hennes liv. Hon växte upp i Svedala med en mamma som var politiskt intresserad och runt matbordet fördes ofta politiska diskussioner.

 

— Min mamma lärde mig tidigt att allt är politik. Hon har liksom sagt att “om du vill se en förändring så måste du gå ut och skapa den. Du kan inte sitta här och klaga, utan måste göra något och mobilisera folk”, säger Mira.

 

Redan som elvaåring gick Mira med sin mamma och syster på en demonstration mot en minkfarm. När kopplingen mellan djurindustrin och vad som låg på tallriken gick upp för henne blev hon vegetarian och gick med i Djurrättsalliansen. Därefter engagerade hon sig i HBTQ-frågor, gick med i Unga feminister och senare även i Ung vänster.

​​

Mira respekterar politiker som driver de frågor hon själv brinner för, men tycker att det är för mycket tomma ord och för lite handling. Det är den främsta anledningen till att hon tagit steget till en rörelse som använder sig av civil olydnad som påverkansmedel.

 

— Just när det kommer till miljön så är det så mycket mer akut. I andra rörelser har det funnits ett engagemang tillräckligt länge så där kan man redan se förändringar. Jag engagerar mig på det här sättet i klimatfrågan för att jag såg att om vi inte gör någonting nu så spelar det ingen roll hur feministisk den här planeten är, för vi kommer kanske inte kunna leva här, säger Mira.

 

Mira återkommer till historiska bevis när hon pratar om civil olydnad. Apartheids fall och kvinnors rösträtt är saker som hon menar inte hade existerat om människor inte hade vågat bryta mot lagar och myndighetsbeslut.

 

— Civil olydnad och aktivism är ett effektivt medel för att skapa en förändring på systemnivå. Alla såna här stora grejer har skett genom att folk medvetet går ut och offrar sig själva, för att de ser att någonting är orättvist. Så att medvetet bryta mot en lag  för att man ser att någonting är orättvist, det står jag absolut bakom, för att det funkar, säger Mira.

Beredd att bli gripen

Trots att Mira är mån om att inte skada andra med sin aktivism är hon själv orädd för de konsekvenser som hennes radikala engagemang kan leda till. Förra året deltog hon i en aktion i Tyskland tillsammans med 6500 andra aktivister från gräsrotsrörelser runtom i Europa. Under parollen “Ende Gelände” vandrade de i flera timmar för att ockupera en brunkolsgruva. Hundratals poliser fanns i beredskap och stämningen var konfrontativ.

 

— Vi sprang och polisen började brotta ner folk. Vi fick springa över en vall och klättra över en motorväg. Jag blev pepparsprejad i huvudet av en polis och det visade sig då att jag var allergisk mot pepparsprej. Det var jobbigt för att poliserna var aggressiva, när vi inte var det, säger Mira.

Tumultet till trots är aktionen något av det bästa Mira gjort och det inspirerade henne till fortsatt engagemang som aktivist. Hon väljer ofta att delta på “högrisk-positioner” och kan tänka sig bli gripen - så länge hon vet att någon tar hand om hennes hund Kaffe.

Text och bild: Julia Ericsson

Hör från fler unga som är politikt engagerade

—Julius Eberhard

Med åren har jag kommit fram till att det är inom politiken man kommer längst med sina åsikter

Partipolitik