Backpackade med detaljplanering 

– Ville inte missa något

Foto: Privat

Foto: Privat

Tanja Saglind visste att det fanns något mer än livet i Sollentuna. En tecknad serie inspirerade henne och hennes vän till att resa. De planerat allt i minsta detalj – och följde schemat nästan hela resan.

– Allt kretsade kring människorna som var här och jag insåg att jag blev klaustrofobisk på ett sätt. Jag tänkte gud, detta kan inte vara allt?
 

Tanja hade skolkat halva trean i gymnasiet. Livet kändes lite grått.

 

– Jag började titta på en manga–serie om folk som reser och träffar människor. Då fick jag en glöd i mig, att det finns annat också.

 

Tanjas vän följde samma serie och blev lika inspirerad som hon. De båda jobbade, sparade pengar, och planerade en backpackresa på billigaste sätt. Första vintern efter studenten skulle den sex månader långa resan ske.

 

– Jag och min vän satt varje dag efter jobbet och sökte upp ställen att åka till. Vi hade till och med ett dagsschema, det var så himla strikt men vi ville inte missa något. Vi ville få med allt.

 

De bestämde sig för att besöka sex länder, på sex månader. Resan började i Vietnam, trots att många backpackers väljer att avsluta sin resa där eftersom det är så mycket intryck att ta in.
 

– Det var färger överallt, maten var annorlunda, husen. Det är som en annan värld. Lokalbefolkningen är så genuint snäll.
 

Tanja fotade mycket bilder med sin mobiltelefon och la ut på sociala medier och sin reseblogg, hon ville förmedla vad hon upplevde.

– Det var flera som blev inspirerade, hörde av sig och ville göra liknande resor.

Foto: Privat

Bestulen bland hångel

 

Men efter en kort tid i Vietnam hände något, som satte stopp för henne att dela sina bilder och upplevelser på sin reseblogg.

 

Det var alla hjärtans dag och Tanja satt på en strand med en kanadensisk kille hon träffat.

 

– Vi pratade, hånglade och hade det jättetrevligt. Så såg vi att någon figur i mörkret stod och rökte. Trots att det var nära såg vi ingenting.
 

Efter ett tag märker de båda att deras telefoner är stulna, förmodligen av figuren i mörkret som hade väntat in ett bra läge.  

 

Att telefonen försvann innebar att Tanja inte kunde fotografera och uppdatera sin reseblogg, men det kunde hon se som något positivt.

 

– Jag hade inte njutit av resan lika mycket om den inte hade blivit stulen. Det kändes som att det var meningen.

Fest, äventyr och insikter

 

Tanja och hennes vän gjorde mycket aktiviteter under sin resa, så som bergsklättring och hiking.

 

– Många åker till Asien och festar hela tiden, självklart festade vi en del men inte överdrivet mycket, vi ville lägga pengarna på annat.

 

Tanja berättar om en tre dagar lång hiking där de hamnade i en avlägsen by. Där levde folket mer primitivt, kvinnorna gick med bara överkroppar och ingen ägde saker i överflöd. Om de ens ägde något alls.

 

– Jag stod och borstade håret, och en liten flicka med långt tovigt hår ställde sig och stirrade på mig. Jag gav hårborsten till henne. Hon tittade på den som om hon hade sett något heligt, sprang till sin mamma och var helt lyrisk.

Foto: Privat

Något som blev påtagligt för Tanja under resan är det mindset som vi svenskar har.


– Vi umgås inte med grannarna och är rätt isolerade. Det låter klyschigt. Men det är nästan synd att vara svensk på ett sätt, att man missar det, säger Tanja och fortsätter:

 

– Man är nyfiken hela tiden när man reser, det är magiskt. Så fort jag kommer tillbaka till ett vardagligt liv så försvinner det en aning. Jag försökte behålla ett öppet mindset i början, men det blev rätt konstigt för många svenssons.
 

Första och sista resan med planering

 

Tanja och hennes vän höll sitt välplanerade schema i fem månader och en vecka.

 

– Det blev lite stressigt när någon blev sjuk, och vi fick välja om vi skulle hoppa över ställen.

 

Idag reser Tanja mer så att hon åker till en plats och sen frågar människor vad de tycker hon borde se.

 

– Det är mycket härligare att bara ta allt som de kommer. Man blir mer överraskad av platser när man hamnar på oväntade avstickare.

 

Tanja uppskattar att hon kom direkt från gymnasiet och fick stå på egna ben, lärde sig att hantera sig själv och kände friheten efter att ha bott med föräldrar hela sitt liv.

 

– Och bara få se hur stor och fin världen är. Jag tror den resan har förändrat allt.

Text: Sofia Sundqvist