My bryr sig - om politik

Att unga är engagerade visar inte minst den unga miljörörelse som startats av Greta Thunberg. Men för att förändra samhället krävs också ett kollektivt agerande genom de politiska partierna. My Kårlycke, som är aktiv inom Ung Vänster, vill förändra samhället till att bli mer rättvist.

 

– Ursäkta det är lite stökigt, säger My Kårlycke när hon går uppför trapporna till Ung Vänsters lokal på Andra långgatan i Göteborg. Vi har haft så vansinnigt mycket att göra inför EU-valet.

 

Det är rörigt och hela lokalen skriker om att det är fullt pådrag. Det är skyltar, megafoner, affischer och annat som ligger och hänger precis överallt. Kanske precis vad man borde förvänta sig av en förening som lyfter aktivism som det centrala. My Kårlycke, 22 år, är anställd som ombudsman och utstrålar ett stoiskt lugn i kaoset när hon lyfter bort lite papper och kuddar för att få plats i soffan inför intervjun.

 

My kommer från en stor familj i Södertälje, som hon beskriver som fattig och säger med citattecken i luften att uppväxtorten var en ”utsatt förort”. Vid valspurten 2014 upplevde hon att det var en hård jargong som pekade finger åt svagare grupper i samhället och hon gillade inte den ökade rasismen som hon tyckte att Sverigedemokraterna stod för. My blev arg och ville vara med och förändra samhällsklimatet. Hon började söka efter information och landade snart i att Ung Vänster passade hennes åsikter bäst.

 

– Jag var sexton, sjutton år när jag förstod att den orättvisa jag såg omkring mig inte var en slump utan att det var en följd av politik, säger My. Jag var arg, upprörd och ville förändra. När jag gick med i ungdomsförbundet förstod de andra mig och vilken frustrationen jag bar på. Det var befriande.

 

My säger att unga är engagerade idag men att det intresset kanske inte alltid landar i partipolitik. Det ser man inte minst på de klimataktionerna som sker regelbundet, det är ett tecken på att engagemanget verkligen finns och kan mobiliseras menar My.

 

– Det hänger också ihop med en slags förståelse om vad som är politik. Man kanske är upprörd på att killar och tjejer blir behandlade olika i skolan men man ser eller förstår inte att det också är politik. Men det är politik, fler saker än vad unga tror är politik, säger My.

 

Är partipolitik förlegat? Och är de därför unga i större uträkning hellre demonstrera för miljön än bli medlem i ett ungdomsförbund?

 

– Njae, det tycker jag nog inte. Jag kan ju bara tala för Ung Vänster. Vi ska vara en plattform för aktion och ska inte alls hålla på med det som är den parlamentariska politiken, det står Vänsterpartiet för. Vi är ju precis som de flesta andra ungdomsförbunden frikopplade från partiet. Men jag förstår att det kan vara svårt att se skillnaden utifrån, säger My.

 

Många i Ung Vänster också är aktiva i andra organisationer och det är något My tycker uppmuntras i förbundet, att det ses som positivt att agera i många olika sammanhang.

 

My påpekar att hon upplever en förskjutning av den politiska debatten, att den har blivit konservativ och traditionell. Hon menar att unga därför inte ser den offentliga politiska samtalet som relevant. De frågor som är viktiga för unga; miljö, antirasism och feminism tycker inte My hörs i debatten. Hon säger att det kan vara en anledning till att unga vänder ryggen till den politiken.

 

På vilka sätt skulle man kunna engagerar unga mer i politik i dag?

 

– Det handlar om att synas, vi som är politiskt engagerade behöver synas fysiskt ute, visa att vi finns och att vi gör saker. Att bara finnas på sociala medier räcker inte, säger hon.

 

– Förr bjöd skolan in ungdomsförbunden för att prata politik. Men sedan några år tillbaka är det svårt för oss och andra politiska aktörer att komma till skolorna och det tycker jag är olyckligt, säger My.

 

Vilka frågor tycker du är viktigast idag?

 

– Det är svårt att säga en fråga. Många frågor hänger ju ihop. Men jag tycker att frågor kring arbete är viktigt, säger hon.

 

Vad tänker du att unga i allmänhet tycker är viktigt?

 

– Hmm, det är nog lite olika, säger hon fundersamt. Men kanske är det just nu tre frågor som jag märker att många pratar och diskuterar nu och det är integration, jämlikhet/jämställdhet och miljö såklart.

 

Karl Marx, den store vänsterideologen, blickar ned på oss från en stor poster i det gula rummet. Hela rummet är affischerat med olika budskap, på dörren sitter massor av bilder på medlemmar i full färd att delta i olika aktioner.  På en whiteboard finns en vårens planering för kurser. Mys sitter nästan blickstilla, hon talar med pondus, är lyhörd och frågar flera gånger ”hur menar du” när jag ställer frågor.

 

Vad får du ut av politiken?

 

– Jag vet inte, men kanske att jag lär mig mycket. Jag får ett verktyg så att jag kan vara med och förändra. Och så har jag lärt mig jättemycket om att organisera, säger My. Men hon är noga med att påpeka att ingen i Ung vänster engagerar sig för att skaffa sig fördelar,

 

– Det är en kollektiv rörelse och ingen här ser det som en karriärsstege. Ingen är mer värd än någon annan, säger hon.

 

Att hon ser det politiska engagemanget som en kollektiv kraft upprepar hon flera gånger på olika sätt under intervjun.

 

Men är det inte en paradox; oviljan att stå i ledande i position och viljan att förändra? Du måste väl vara i toppen för att kunna förändra så mycket som möjligt?

 

– Enskilda personer är inte det viktiga för oss, säger My. Alla beslut tas gemensamt och vi agerar efter majoritet. Så därför betyder det inte individerna så mycket utan snarare rörelsen att tillsammans skapa förändring.

 

Tror du att motivationen att engagera sig skiljer sig åt mellan ungdomspartierna?

– Ja, säger My snabbt. Jag tror att många i de andra partierna ser det som ett steg i karriären. Ett engagemang i förbundet som sen hjälper en framåt i partiet eller att det ser bra ut på CV:t. Så det är vad jag tror iallafall, att vårt engagemang här skiljer oss åt från de andras förbundens.

 

När det är dags att ta bild, försöker vi hitta en lämplig plats i något av rummen i den gamla lägenheten som agerar högkvarter både till Vänsterpartiet och Ung Vänster. Det är lite rörigt och mörkt men vi hittar ett fönster med fint ljus där ett stort plakat med parollen. ”Gratis kollektivtrafik” står lutat mot fönsterposten.

 

Hur ser du på din framtid, kommer du att vilja fortsätta inom partiet?

– Nej, jag kanske går tillbaka till det att bli målare, det jag utbildade mig till på gymnasiet, säger hon. Jag tror inte på att förändra inifrån ett parlament utan vill heller försöka påverka genom att vara en del i samhället.

 

– Jag vill göra skillnad där det märks och känns, säger My.

Text & foto: Pia-Mari Wehrling