Nora slutade gymnasiet för att satsa på politiken

En vecka in på höstterminen 2018 valde Nora Axelsson Håkanson att avsluta sin gymnasieutbildning. Riksdagsvalet var bara veckor bort, och Nora var landets näst yngsta riksdagskandidat. Men det var inte ett lätt beslut att fatta.

Att hitta motivationen till skolan har alltid varit svårt för Nora Axelsson Håkanson, berättar hon. Hon har aldrig haft problem med själva skolarbetet, alltid lämnat in arbeten i tid och fått bra resultat på proven. Men själva skolformen har helt enkelt inte passat henne.

 

– Jag behöver göra saker på mitt eget sätt, skolan har aldrig passat mig. När jag gick ut nian sa lärarna att “Nora, vi får egentligen inte säga det här, men skolan är fan inte för dig”, säger hon.

 

Trots detta var hon fast besluten att gå ut gymnasiet, och började första året på barn-och-fritidsprogrammet i augusti 2016. Under sommaren hade hon börjat engagera sig politiskt i Unga feminister, som är Feministisk initiativs ungdomsförbund, och när skolan började satt hon redan i förbundets styrelse.

 

– Redan några dagar efter skolavslutningen i nian började jag höra av mig till olika organisationer och ungdomsförbund, och fastnade för politiken. Sedan gick det väldigt fort att bli invald i styrelsen, säger hon.

 

Politiken tog allt mer plats - och skolan allt mindre

 

I politiken hade hon inga problem med motivationen. Tvärtom.

 

– Jag hade länge velat engagera mig, men aldrig riktigt vågat ta steget under högstadiet. Det var som att jag byggt upp så mycket energi och kraft under den tiden, berättar Nora.

 

När sommaren var över och skolan började fortsatte Nora ägna all sin lediga tid åt politiken, och beskriver det som att jobbet i Unga feminister blev hennes morot. Hon var då fortfarande fast besluten att gå färdigt gymnasiet.

 

– Jag var på kontoret flera dagar i veckan och jobbade ständigt med politiken samtidigt som jag gick i skolan. Jag behövde få känna att jobbet var min huvudsyssla och att skolan bara var en tråkig grej vid sidan av, annars hade jag inte orkat alls.

 

Hon klättrade mer och mer, i ungdomsförbundet och så småningom också i moderpartiets styrelse. Jobbet med politiken fick ta allt mer plats, skolan allt mindre. Hennes mentor var i början mycket stöttande och hjälpte henne att få giltig frånvaro när hon var borta från skolan.

 

– En gång sa jag att jag inte kunde komma på samhällslektionen där vi skulle lära oss om de olika riksdagspartierna, därför att jag skulle till riksdagen den dagen med jobbet. Det blev så tydligt att jag lärde mig så mycket mer av att vara i politiken än att läsa om den, säger Nora.

 

“Jag står på riksdagslistan”

 

Under hennes andra år på gymnasiet trappades arbetstakten upp ytterligare. Riksdagsvalet närmade sig och Nora hade vid den här tiden blivit nationell barnrättspolitisk talesperson för partiet. Hon jobbade vid den här tiden med politiken nästan åtta timmar om dagen, ovanpå hennes sex-timmars skoldag.

 

– När jag kom till min lärare och sa att “jag måste berätta en sak, jag står på riksdagslistan” svarade han bara “driver du med mig?”. Han förstod väl att det skulle bli mer och mer jobb. Det var liksom hela tiden provisoriska lösningar på problemet.

 

Det blev allt tydligare för både Nora själv och för personalen på skolan att Nora inte skulle kunna fortsätta arbeta som hon gjorde. Hon började fundera på att hoppa av och plugga in resten av gymnasiet på distans senare, efter valet.

 

– Jag lyckades precis klara alla kurser i tvåan, jag var väldigt skoltrött och prioriterade alltid politiken, säger hon.

 

Under sommaren efter andra året ägnade Nora all sin vakna tid åt politiken och turnérade landet runt med partiet. När det var dags att börja skolan igen var det tydligt: hon skulle behöva välja mellan skolan och politiken.

Foto: Nora Axelsson Håkanson

– Innan jag tog beslutet var jag jättenervös, tänkte att “förlorar jag allt nu?”. Skolan är ju en trygghet, medan politiken ju alltid är en osäker anställning. Jag kan ju vara utan jobb imorgon om jag skulle förlora förtroendet, berättar hon.

 

“Studsade ut ur skolan”

Men när papprena väl var påskrivna och Nora gick ut genom skolans portar för sista gången, var hon bara lättad.

 

– Jag studsade ut ur skolan, jag kände mig så lycklig och så fri. Sedan åkte jag direkt på turné med Gudrun Schyman, berättar hon.

 

Snart ett år har gått sedan Nora bestämde sig för att hoppa av gymnasiet. Sedan dess har hon främst jobbat med politiken, men hon har också beviljats dispens av Komvux att läsa in resten av gymnasiet på distans trots att hon är under 20 år. Det passar henne mycket bättre, berättar hon.

 

– Nu kan jag plugga in en kurs som man egentligen ska läsa på ett år på tio timmar. Jag ångrar inte att jag hoppade av, jag hade ju någonting att gå till som gav mig så mycket mer.

Text: Louise Camitz