“Det är hur jag mår som sätter käppar i hjulet för mig”

När Smilla gick i åttonde klass sjukskrevs hon för depression och utmattningssyndrom. Nu är hon 17 och hennes klasskompisar från högstadiet tar snart sommarlov efter sitt första år i gymnasiet. Smilla har precis börjat läsa in åttonde klass.

I slutet av maj fyller Smilla Andersson 17 år. Hon har precis börjat studera igen efter sin sjukskrivning och har inte studerat på heltid sedan våren i sjuan, då började hon skolka.

 

– Det började med att jag var borta från de lektionerna jag tyckte var jobbiga, slöjd och idrott till exempel. Lärare och föräldrar såg förbi det, alla skolkar någon gång ibland, berättar hon.

 

Ganska fort blev enstaka lektioner hela dagar och snart var Smilla inte i skolan alls. Hennes mamma reagerade men Smilla blev väldigt sjuk på kort tid. Då var hon 14 år.

 

– Jag har dåligt minne från den här perioden. Så vitt jag vet gjorde jag inte så mycket under sjukskrivningen, i början mådde jag väldigt dåligt och sov stora delar av dygnet, berättar Smilla

 

Under hela åttan och halva nian var Smilla inte i skolan, men även när sjukskrivningsgraden gick ner var hon för sjuk för att ta sig till skolan.

 

– Tanken var att jag skulle komma tillbaka till skolan i nian, jag var där ibland, men det gick inte så bra, säger Smilla

 

När hon var i skolan efter sjukskrivningen fick hon till en början sitta själv med en specialpedagog. På så vis slapp hon jobbiga klassrumssituationer och störande moment. Med tiden började hon vara med på vissa lektioner men utbildningen blev inte sammanhängande.

 

Smilla har varit i kontakt med Barn- och ungdomspsykiatrin till följd av psykisk ohälsa sedan hon var tio, men i början av högstadiet blev det jobbigt att va i skolan även av andra anledningar.

 

– Jag fick mer problem i skolan, inte bara relaterade till att jag mådde dåligt. Det kunde handla om oljud och struktur, sådant som är relaterat till min ADHD, säger Smilla

 

Mellan sjuan och åttan, kort innan sjukskrivningen, bytte Smilla skola i hopp om att må bättre i en ny klass och miljö. Men klasskompisarna och Smilla hann inte lära känna varandra innan sjukskrivningen. Hon minns tiden när hon försökte komma tillbaka till skolan igen som jobbig.

 

– De hade så jävla mycket att säga om att jag inte var där, så jag ville inte vara där. Mina klasskompisar var väldigt oförstående. De kunde antyda att jag bara skolkade och säga saker som att “det är inte ofta som man ser dig här”.

“Jag önskar att jag hade gått gymnasiet nu.”

Nu går Smilla i skolan tre dagar i veckan tillsammans med fyra andra elever. Målet är att läsa in grundskolan, och de läser några ämnen i taget.

 

– Jag tror att det kommer ta ungefär ett år för mig att bli klar med grundskolan. Det har varit skönt att vara tillbaka, jag behöver intellektuell stimulans, säger Smilla

Den alternativa vägen för att fixa grundskolan kom hon i kontakt med via UngMalmö som har aktivitetsansvar för ungdomar mellan 16 och 19 år utan sysselsättning.

 

– Kommunen har varit på mig som fan. Jag har inte varit jättepepp på att gå dit, men jag har fått bra hjälp.

 

När Smilla läst klart grundskolan skulle hon kunna börja på gymnasiet.

– Jag hade velat läsa samhälle och beteendevetenskap eller något sådant. Jag vill jobba med människor, kanske inom vården.

Smilla ser fram emot att studera, men är osäker på om hon skulle orka genomföra en gymnasieutbildning.

 

– Jag önskar att jag hade gått gymnasiet nu, men det är hur jag mår som sätter käppar i hjulet för mig. Jag har allt runt omkring mig som jag behöver. Det finns folk som har det betydligt sämre förutsättningar än vad jag har. Min mamma är rektor, min pappa är psykolog och jag har fått stöttning från bägge två, förklarar Smilla

Hur känns det när du tänker på det?

 

– Det kan kännas jobbigt och skava lite att tänka, fan, jag har allt det här men ändå fixade jag det inte.

Nora slutade gymnasiet för att satsa på politiken

Text & foto: Maja Landin